Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Denna vecka träffas biografbranschen till filmvisningar och branschmöten. Återigen kommer den hårt kritiserade frågan om biomomsen att diskuteras.
När Alice Bah Kuhnke blev kulturminister så fick filmfrågorna och filmavtalet stort fokus. Det tog inte lång tid innan kulturministern deklarerade att filmavtalet hade gjort sitt och var förlegat, istället borde filmpolitiken förstatligas. Med ett förstatligande försvann biografbranschens bidrag till finansieringen av filmpolitiken. En höjd moms på biografbiljetter skulle kompensera biografbranschens bidrag, från 6% till 25%.

Nu har biografbranschens levt med höjd moms i över ett år, och branschen rapporterar om nedläggningar och sämre ekonomi. Om dessa farhågor blev kulturministern informerad om inför omläggningen till statlig filmpolitik. Kritiken och missnöjet med momshöjningen ökar för varje månad som går.

Förutom de ekonomiska konsekvenserna av momshöjningen så tror jag missnöjet även bottnar i att film- och biografbranschen utgick från att kulturministern ville förbättra villkoren för att biografbranschen och inte försämra villkoren. Det var ingen finansminister som tvingade kulturministern till att höja biomomsen, det var kulturministern som ville höja momsen och finansministern tackade och tog emot.

När kulturministern försvarar höjningen hänvisar hon till att regeringen tillskjutit 25 mkr under några år som småortsbiografer kan få för utvecklingsprojekt. Småortsbiografer ska tvingas sitta och konstruera utvecklingsprojekt för sina ideellt drivna biografer för att försöka rädda biografen från nedläggning. Men för biograferna handlar det om grundläggande ekonomiska förutsättningar som är det viktiga inte tillfälliga årliga projekt.

Varför hävdade inte kulturministern idén om en kulturmoms på 6%? Varifrån kom idén om en höjd moms på biobiljetter?

Jag tror inte att kulturdepartementets tjänstemän kom med förslaget även om det funnits med i utredningar och räknats på. Förslaget kom definitivt inte från biografbranschen. Det kom inte från Svenska filminstitutet (SFI) som var för en statlig filmpolitik men de var tveksamma till höjd moms. Troligtvis fanns det andra påtryckargrupper som lyckades övertyga en helt ny politisk ledning (miljöpartiet) på kulturdepartementet. En politisk ledning som saknade ett kulturpolitiskt program. Ryktet säger också att socialdemokraterna blev helt överkörda av förslaget som presenterades i DN. Även filmavtalets parter blev informerade genom att läsa DN, ett nonchalant sätt att behandla en bransch som i över 50 år varit med och tagit ansvar för svensk filmpolitik.

Men i ett klimat där filmavtalets parter betraktades som ett gubbigt gäng som endast såg till sin egna intressen så fanns utrymme för att hävda att en statlig filmpolitik skulle bli så mycket bättre, dock ville ingen förstå och lyssna på vad en momshöjning skulle innebära.

Några har hävdat att det bästa med en statlig filmpolitik är att Svensk filmindustris (SF) inflytande nu har minskat. I filmavtalet fanns SF representerat både som producent, distributör och biografägare. Visst var SF position i filmavtalet besvärande och dessvärre kvarstår SF bios monopolliknande marknadsposition. Nu när departementet och SFI inte längre behöver ta samma hänsyn borde det komma fler förslag som bidrar till en bättre fungerande biografmarknad.

I argumenten för en statlig filmpolitik hävdades det att att delar av filmbranschens olika röster inte fick komma till tals. I den statliga filmpolitiken skulle alla få sin röst hörd, därför bildades en flertal olika arbetsgrupper.

Nu sitter filmbranschen i arbetsgrupper och diskuterar olika frågor och i bästa fall kommer de fram till något som SFIs ledning gillar. För konsekvensen av en statlig filmpolitik är att det är SFIs makt som har ökat medan filmbranschen numera är hänvisad till samtalsgrupper.

Det finns för- och nackdelar med statlig filmpolitik men så trist att kulturministern nu kommer att bli ihågkommen som ministern som försämrade villkoren för landets biografer.

Annonser

Ännu en folkparksikon har lämnat oss. Förra veckan kom beskedet om Jerry Williams död och nu beskedet om Lill-Babs bortgång, så ledsamt.
Det är underbart att läsa alla kommentarer om vilken fantastisk person Lill-Babs var. Hon ville alla väl i all sin omtänksamhet.I SVT:s minnesprogram nämns folkparkerna många gånger. Med rätta. Hon var verkligen en älskad folkparksartist. Hon älskades både av publiken och av oss arrangörer. Kärleken var ömsesidig.
Lill-Babs hade en särskild relation till alla folkparksföreståndare, hon komihåg namn och ville alltid hälsa och småprata med föreståndarna. Trots tidspress och stress kunde hon under sina resor hälsa på i parken och ta en kopp kaffe. Jag tror mig veta att alla ”folkparksgubbar” älskade Lill-Babs. Hon var unik i sitt raka och enkla sätt. Få artister har haft en sån fantastisk relation till sina arrangörer.
När Lill-Babs och Jan Malmsjö med Leif Kronlunds orkester var på turné en sommar på 1980 talet och besökte Brunnsparken i Örebo blev jag och min folkparkskollega oense om vem som skulle få lämna blommor till artisterna. Framförallt bråkade vi om Lill-Babs. Jag minns inte vem av oss som fick äran men jag minns att vi båda fick varsin kram. Sån var hon, vår älskade folkparksartist. Tack för allt, Lill-Babs.

Jerry Williams

Det är med sorg och respekt som vi idag har mottagit beskedet om Jerry Williams bortgång.
Under 1980-talet arbetade jag i Brunnsparken i Örebro (Örebros Folkpark). I stort sett varje varje sommar hade vi förmånen att få Jerry till parken.
En sommar utan Jerry var ingen riktig folkparkssommar. När det var bokningskonferens så var vi många folkparker som önskade Jerry till en attraktiv helg.
Folkparkernas artistförmedling försökte fördela Jerrys turné rättvist mellan olika regioner. Så det fanns bara några få helger för respektive folkpark att slåss om. I regel fick efterfrågan lösas med lottdragning. I över 30 år var Jerry en trogen och självklar artist på folkparksscenerna. Det fanns en självklar och naturlig relation mellan Jerry och publiken, dom var kompisar som ville träffas och ha kul. Publiken visste vad de skulle få och Jerry levererade. Publiken visste att Jerry stod på deras sida, med ett hjärta till vänster. Det är med stor respekt som vi idag minns och tackar en genuin folkparksartist – tack Jerry Williams. Lira i frid.

Tack och hej

Den 17 oktober 1995 anställdes jag på Folkparkerna (Folkparkernas Centralorganisation FPC). Det var några år innan de båda riksorganisationerna bildade en ny gemensam organisation med namnet Riksorganisationen Folkets Hus och Parker (FHP), vilket genomfördes år 2000. Den 28 februari 2018 gjorde jag min sista dag som anställd på Folkets och Parker. Det är med glädje jag ser tillbaka på alla dessa år i en vital och progressiv folkrörelse. Men – oj så många år det blev.

Jag är så glad och stolt över att vi inom FHP introducerade digitala biografer i Sverige, att vi var pionjärer med att satsa på direktsända operaföreställningar från Metropolitan. Att få jobba i en organisation med idén om kultur och mötesplatser i hela landet har varit en förmån.

Nu väntar nya tider som senior rådgivare och andra uppdrag i kultur och politik. Du når mig på gunno.sandahl@gmail.com och mobilnummer 070-4923055.

AMC

Jag är så förundrad över AMC köp av Nordic Cinema Group (NCG) där SF bio ingår.
På den utmärkta sajten Celluloidjunkie där biografexperten Patrick von Sychowski skriver framgår vilka enorma
belopp som AMC har betalat. Totalt har AMC betalt 8,2 miljarder svenska kronor.
Bridgepoint som sålde har på endast två år tjänat ca 900 mkr på affären.
Hur har denna värdeökning skapats?
Intressant att notera i Patrick von Sychowski inlägg är att AMC har betalat ca 18 miljoner kronor per salong för NCG.
När AMC köpte Odeon i England betalade man ca 4,5 miljoner kronor per salong.
Varför denna stora skillnad i pris per/salong?

Läs mer; https://celluloidjunkie.com/2017/01/23/amc-buys-nordic-cinema-group-929-million-need-know/

Sänkt moms!

Nu har kulturministern och finansministern deklarerat att de tänker sänka momsen på digitala medier från 25% till 6% (kulturmoms), det är både rimligt och bra.
Då kanske man skulle hoppas på ett omtänk vad gäller biomomsen, den som höjdes från 6 % (kulturmoms) till 25% från och med 2017. Men det är nog att vara blåögd. Särskilt nu när SF bio har fått världens största biografbolag till ägare (AMC). Intresset för att diskutera biomoms är nog på nollpunkten på kulturdepartementet. Däremot borde oron nu gro för vad som kommer att hända med svensk film. Finns det något intresse hos AMC för att ge svensk film större utrymme på biograferna eller kommer den amerikanska dominansen att öka.
Idag är de flesta biografer helt utlämnade till att följa topplistor som domineras av de stora amerikanska filmbolagen.
Kulturdepartementet borde se över hur de kan stärka stöden till alla independent biografer så att de kan utvecklas till kulturella mötesplatser. Ett sätt är att ge independent biograferna årliga driftsstöd ungefär på samma sätt som länsteatrar, länsmusikinstitutioner m.fl får årliga driftsanslag från staten. Detta under förutsättning att de även har stöd från landsting/region eller kommun. Så kan biografer bli en aktör för kvalitetsfilm.

Andra gången gillt

År 2001 försökte det gigantiska biografbolaget etablera sig i Herons City (Kungens kurva) i Stockholm. Men SF bio bestämde sig för att motverka AMC etablering genom att via sitt distributionsbolag försvåra tillgången till svensk film. Efter ett par år gav AMC upp och ägare blev SF bio. Nu köper AMC bolaget Nordic Cinema group där SF bio ingår. Nordic Cinema är Nordens och Baltikums ledande biografföretag med 68 helägda respektive 50 samägda biografer i Sverige, Finland, Norge och Baltikum. Bolaget bildades i mars 2013 genom en affär i vilken Bonnier-ägda SF Bio gick samman med Ratos-ägda Finnkino. 2015 sålde Ratos sitt majoritetsinnehav till Bridgepoint, och nu köper AMC Nordic Cinema av Bridgepoint. Huruvida Svenska Bio ingår i affären framgår inte i dagens pressmeddelande.
Intressant är att Bonnier nu helt lämnar biografbranschen efter många år. I tidigare diskussioner när vi kritiserade SF bios dominans så fick höra att Bonniers ägande av SF Bio var en garant för att inte amerikanerna skulle ta över den svenska marknaden. Det var ett tag sen, men nu är vi där. SF bio har de senaste åren varit utsatt för olika riskkapitalbolag (Ratos och Bridgepoint) som tjänat stora pengar på försäljning av Nordic Cinema group. För SF bio måste det nog kännas bra att hamna hos en ägare som kan biografverksamhet. Men vad AMC etablering innebär för den svenska och den Nordiska marknaden är svårt att sia om. Kan AMC bidra med något förutom ett kommersiellt perspektiv på biografdrift? Kommer AMC köp innebära att independent biografer får allt svårare med att få tillgång till premiärfilmer? Kommer AMC att satsa på fler biografer?
Det sägs att konsolideringen inom biografbranschen är ofrånkomlig. Men utvecklingen med allt färre biografaktörer är alarmerande. Det är ju genom mångfald och konkurrens som biografbranschen kan utvecklas inte genom ett fåtal som dominerar marknaden.

Nordic Cinema kommer att ha kvar sitt kontor i Stockholm. Intressant är att vd Jan Bernhardsson kommer att forsätta som vd för Nocdic Cinema med AMC som ägare. Jan Bernhardsson har nu sett till att försäljningarna av SF bio och Nordic Cinema gjort aktieägarna (Bonnier, Ratos, Bridgepoint) mycket nöjda, men finns det några i biografbranschen som applåderar AMC intåg på den nordiska marknaden?